14:53:13
Tiden är som ett vattenfall....
Goddag kära läsare.
Ibland känns det som att tiden rinner långsamt som en å och man hinner med en massa saker. Ibland rinner det som ett vattenfall och man tycker att man har gott om tid, fast det rinner för fort och man känner att pressen/stressen kryper närmare och närmare. Till sist så känner man att ja jag är i fas nu kommer det att gå superbra det sista är på slutspurten, jaha då kommer det ännu ett hinder som inte är med räknat i kalkylen och då är det bara att bli lite arg och sedan komma upp igen. Precis det hände mig imorse jag ansåg att jag hade gott om tiden för att sedan se den bara försvinna och jag började att fånga upp dropparna så den inte skulle försvinna helt utan att jag fick lite tid över för att hinna med det jag skulle göra.
Så varför känns det som att tiden är som ett vattenfall när den går fort? Kan det bero på att det är rätt så mycket fart i ett vattenfall och det bara forsar ner och jag känner att jag kommer inte att hinna med allt som jag vill göra innan tiden tar slut. Sedan kan det ju vara så att tiden är som en å och bara segare sig fram och man tänker att jaha tiden går ju inte så snabbt så jag kommer att hinna med det som ska göras så jag kan ta det lite lungt fortfarande. Varför stressa när det inte beövs, för att sedan se att tiden har börjar att rinna som ett vattenfall och den bara försvinner och jag måste hoppa upp i ekorrhjulet för att inte halka efter utan att hålla samma fart som tiden gör.
Ibland ser jag på klockan och tänker att den är som ett timglas att när timmen är förbi så sanden i timglaset försvunnit och tiden är ute. Då får jag vända på timglaset igen för att få mer tid